Dags att bereda skinnen

När nyårsklockorna klämtat och ett nytt år börjat startar även planeringen av föreningens skinnskickning. Medlemmarna har sedan tid för slakt förvarat sina insaltade skinn på torrt och svalt ställe i väntan på den stora skinnpackningsdagen i februari. Varje år packar och samskickar föreningen ca 500 skinn till Tranås Skinnberedning. Så även i år.

Drömmen finns om den dagen skinnen returneras fluffiga och gosiga till sina ägare för att fungera som sådana eller användas till olika skinnsömnadsprojekt. För att skapa förutsättningar så att drömmen ska slå in krävs dock en bra hantering av både djur och skinn innan beredning. Detta fick föreningens medlemmar lära sig en söndag i januari då vi fick besök av Eva och Pontus från Tranås Skinnberedning.

Bild 1. Pontus Bergstrand, VD, berättar om företagets historia och affärsidé

Bild 2. Eva Alexandersson, Produktions & Försäljningschef, berättar om beredningsprocessen och visar här ett exempel på ett skinn som inte var i skick att beredas.

Med sin verksamhet som startat 1917 är Tranås Skinnberedning lika gammalt som Finland och hade också en roll i att leverera skinn till sitt behövande grannland i krig. Processen att bereda ett skinn innehåller många steg och är ett riktigt hantverk. En kunskap man har varit mån om att värna om och likaså att verka som en viktig lokal aktör genom åren. Med sin miljöcertifierade beredning, kontrollerad enligt svenska regelverk, tillhandahåller de lammskinn till sina kunder med garanterad kvalitet och optimerad miljöpåverkan. Detta är något som också är viktigt för Ålands fåravelsförening.

Bild 3. Skinn som saltats dåligt och fått en surskada.

Deltagarna för dagen fick en grundlig utbildning i vad man skall tänka på för att skinnen skall bli så bra som möjligt. Det börjar egentligen redan under djurens uppväxt. Fåren behöver få tillgång till bra beten och rikligt med vatten. Ett år med torka påverkar skinnen negativt. Ett slaktmoget lamm behöver inte ha uppnått en tillräcklig skinnmognad där hudlagren bundits samman. Det här ger sköra skinn som kan gå sönder. Väntar du för länge efter senaste klippning får du fällull då sommarullen lossar i samband med att vinterpälsen växer. Tajmingen för slakt har därför en avgörande roll. Det är mycket att tänka på.

Redan vid slakt saltas skinnen och de förvaras saltade i väntan på beredning. Att kontrollera saltningen emellanåt och även få bort eventuellt lakvatten är bra att göra för att säkerställa att inga bakterier angriper skinnen. Misslyckas man med detta kan skinnen få surskador eller i värsta fall inte gå att bereda alls.

Alla rasers ull har sina specifika egenskaper. Dessutom är varje får unikt och ullen kan typiskt just då råka ha filtat sig runt kardborrar och höfrön. Det är därför en utmaning att välja rätt beredning för varje skinn och behöver några års erfarenhet för att hitta rätt. Kommer det att kunna beredas till full längd eller behöver det klippas ner under beredningsprocessen? Det populäraste valet hos föreningen är skinn som bereds till 35 mm tvättbar pläd. Ett spännande nytt alternativ som vi hittade på under föreläsningen är att vi i år har kategorin Evas val, där Eva väljer vilken beredning hon anser bäst för det specifika skinnet.

Och till sist måste vi bara nämna smällkaramellen med alla färgningar man kan välja av skinnen. Antingen bara undersida eller både fäll och skinn. Jag hann inte ens vända mig om så hade alla färgprover som Tranås hade med sig sålt slut.

Tack Tranås och alla deltagare för en bra dag! Nu förbereder vi oss för skinnskickning 22 februari.